Idag började jag dagen med att ta medicin, bädda sängen och stänga av datorn. Jag tog bussen som tog mig till busstationen och till Gripenskolan. Promenerade till jobbet där jag bytte om. Idag var båda två av mina arbetskamrater på jobbet. Jag tog en frukost bestående av macka med salami och gurka, jordgubbsyoghurt med puffar och musli, vattenmelon, apelsin och kaffe. När det sen var dags att arbeta så dammsög vi och moppade. Vi skulle slänga kartonger men alla kartonger flög iväg. Vi skrattade mest och sprang efter kartongbitarna. När vi väl hade fått tag i dem så slängde vi dem i containern. Jag tror vi även slängde glas men han som gjorde det ville inte göra det utan hörselkåpor. Så vi fick vänta tills vår arbetsledare kom ut och slänga glaset och resten av soporna. Innan lunch skulle vi också flytta på en dörr som var på tredje våningen. Jag och mina arbetskamrater letade och letade men hittade ingen dörr. Det visade sig att den var inne i en av lägenheterna. Vi tog dörren till källaren som kändes mörk och mystisk. Sen tog vi lunch och jag åt min kikärtsröra. Sen gick jag till Hemköp där jag köpte någon slags tunnbrödsrulle med kyckling i, Yakisoba och Mer apelsindricka. Jag gick till bokhandeln och köpte mig en kulspetspenna som jag tänkte använda när jag ska göra ansedlar. Sedan gick jag till biblioteket och tog en kaffe och läste. Efter ett tag så satte jag mig i lobbyn och åt halva min macka. Jag träffade någon jag kände på biblioteket och fick nämna än en gång att jag heter Kasper nu. Jag frågade om det gick att gå upp i culturum men såg sen att det var stängt där. Och så berättade jag att jag tänkte gå på Japansk festival på lördag. Jag hann läsa lite till innan poesiträffen. När det sen var poesiträff så handlade det om tre poeter som jag inte kommer ihåg namnen på. Men det var mycket intressant även han som leder träffarna berättade att det hade varit lite motigt med träffarna den senaste tiden. Men jag tycker alltid det är intressant! Jag hittar ju nya sätt att skriva på till exempel! Och det tycker jag är guld värt! Sen verkar han ha stött på samma problem som mig; att folk tappar intresse. Nåja; man kan ju alltid försöka göra folk intresserade. Mer går ju inte att göra. Efter poesiträffen tog jag bussen hem och väl hemma så satte jag på radion, datorn och packade upp mina få varor. Sen gjorde jag inte mycket mer än att sitta och spela minecraft. Jag skulle bygga en sugarcanefarm men behövde bygga en honungsfarm först. Vilket väl tar sin tid. Men nu ska jag gå och lägga mig! God natt!

Idag började jag dagen med att ta medicin, bädda sängen och försöka stänga av datorn. Den ville dock inte stängas av även fast jag tryckt på Stäng av. Jag packade även ner boken, ett häfte med släktforskningsdokument där bland annat ansedlarna och boken Vill heta Ruth ingick, matlåda och vattenflaska. Tog bussen som skulle ta mig till busstationen och tog en buss som det stod skulle till Gripenskolan. Jag blev dock förvirrad av numret. Men jag kom till Gripenskolan i alla fall. Och promenerade till jobbet. Bytte om och tog frukost. Som bestod av macka med salami och gurka, yoghurt med puffar och musli, vattenmelon, apelsin och kaffe. När vi hade ätit färdigt så började jag dammsuga och det var nästan så att jag fuskade när arbetsledaren sa åt mig att dammsuga från början. Det har varit en så lång dag att jag har svårt att minnas vad jag gjorde. Men jag ska ha tagit en paus i dammsugandet för att därefter dammsugit det sista som inte var så mycket. Sen slängde vi sopor. Jag och en arbetskamrat. Det tänkte jag förresten att han var lite väl pratglad. Jag visste inte vad han ville få ut med att prata så mycket men jag tänker inte bli som han och gå på fördomar. Sen verkar det ju som att han och arbetsledaren haft en historia av en ansträngd relation. Finns ingen annan förklaring till att han är så ful i mun mot henne ibland. Jag bara vill arbeta. Vill inte hamna i några konflikter egentligen. Speciellt inte sådana som de hade kunnat lösa hur lätt som helst. Att de inte ännu har gjort det förvånar mig stort. Men i grund och botten tycker jag att man kan vara snälla mot varandra. Efter sopslängningen hade jag tid att läsa lite. Något jag också, förmodligen, kommer göra nu men jag har en farm jag vill bygga i minecraft och något videoklipp att se på youtube. Men det kanske kan vänta tills efter att jag läst. Sen har jag en massa tid att läsa när jag åker upp till Dalarna också. Vi åt mat som var kikärtröra som jag inte vill äta igen och sen behövde jag inte göra mer idag utan kunde gå till släktforskningen. Men först gick jag till Hemköp och köpte en Mer apelsindricka för lösa pengar. Det är bara för att jag ska ha något att betala med när jag betalar för fikat på släktforskningen. Jag hade ännu lite mer tid att slå ihjäl när jag var på Stora torget. Visste dock inte vad jag skulle göra. Ser en massa killgäng. Ibland med någon tjej, men oftast verkar det vara killarna som styr, vilket är sorgligt att se. Och jag funderar varför vi inte pratar mer om kärlek. Har vi liksom glömt bort, eller någonsin vetat, vad kärlek är? Och varför får jag inte uppleva det då? Både sex och kärlek? Så klart så pratar man inte sex och kärlek på släktforskningen. Då är man så upptagen att skriva vem ens släktingar är. Och jag skrev äntligen klart en text om Berndt Emil Ruth från Vill heta Ruth. Det tog slut på blad i ansedelsblocket så kommer förmodligen göra ett hemsnickrat block. Men så länge så försökte jag hitta alla släktingar men det tog stopp när jag hade skrivit Farmors? Och inte skrivit vad de var för något. Förmodligen måste jag ta hjälp från han som skapat det här släktträdet för att ta reda på det. Men annars har jag inte gjort annat än att ta bussen hem, sätta på radion och datorn. Till middag tog jag paj och funderar på att ta några smaksatta nudlar också. Förutom det så har jag ett videoklipp av Robert Reich att se klart också så jag tror jag sätter punkt här…

”Berndt Emil Ruth, (son till Johan Ruth, tab.2) f. 1.7.1855 i Borgå sn, död där 22.6.1910. Emil gifte sig hösten 1880 med Fredrika Charlotta Lindberg f. 7.1.1860 i Borgå sn, död där 28.5.1938. Hon var nummer tio i sockensmeden Johan Andersson Lindbergs stora barnaskara. (Efter ”Lotta” föddes ännu två barn i familjen). Han var sockensmed i grannbyn Vålax, var född 24.3.1816 och hade redan avlidit då dotterns bröllop stod eftersom han dog 8.3.1870. Hans hustru hette Maria Sofia Andersdotter Öhman, f. 11.5.1821 i Borgå sn, död där 29.2.1908.

Emil hade tydligen hittat sin brud medan hon tjänstgjorde som piga på Sundö, alltså på andra sidan Sunisund, alldeles invid Tirmo. Dit kom Lotta som femtonåring, för att fyra år senare, 1879, ta städsel hos handlande Johan Ludvig Roth i Borgå. Det unga paret förelystes följaktligen i Borgå, där de även vigdes. Lysningssedeln utfärdades den 10 juli 1880. Den lyder: Brudg. ungemannen Berndt Emil Ruth från Tirmo, Brud Tjänsteflickan Fredrika Charlotta Lindberg från Borgå stad. Närvarande: Brudgum, och såväl Bruden som hennes moder och husbonde genom skriftligt tillståndsbevis. Talman Bondeson Karl Wilhelm Karlsson och Smedssonen Berndt Emil Ståhlberg.

Som det framgår var lysningen en omständligprocedur. Därtill lystes det i forna tider hela tre gånger i kyrkan innan vigseln kunde förrättas. Anteckningen i lysningslängden Vigde i Borgå stad 13/9 1880 af F.V.Hollming, ger besked om när Charlotta och Emil sammanvigdes. De bosatte sig i Tirmo.

Emil Ruth blev några år senare skutskeppare. Vad han sysslade med fram till dess är inte bekant, men troligen seglade han med på någon skuta, knappast vågade han ta steget att bli skeppare och redare direkt. Två av Lottas systrar var gifta med skutskeppare så Emil var kanske segelkarl på någon av deras skutor. Här må ytterligare nämnas att hennes bror Carl Fredrik Lindberg, född 1847, hörde till manskapet på barkskeppet Wellamo, som led skeppsbrott på hemfärd från Cadiz i Spanien vintern 1867-68. Exakt tid eller plats för olyckan har aldrig kunnat fastställas. Det enda man vet är att Köpenhamn passerades den 12 december. Kapten J.F. Nyholm och tretton man med honom förblev borta. Wellamo ägdes av ett konsortium i Borgå. Kontoristen, sedermera handlanden, O. Simolin innehade 18 av rederibolagets 50 aktier. Barkskeppet, som tidigare burit namnet Ida och var byggd på varvet i Hammars, hade före den ödesdigra resan varit på en årslång seglats ända bort till Västindien.

Emil Ruth köpte 1885 eller 1886 tillsammans med J. F. Karlsson (tydligen Johan Fredrik K. Bonde på Markusas i Tirmo), galeasen Rakkaus. Ägare till hälften hvar i fartyget, upplyser skeppsregistret. Det var ingen gammal skuta, den var nämligen byggd i Svartbäck i Pyttis endast två-tre år tidigare. Byggdt på klink af furuträ med platt gatt, ett däck och två mäster, riggadt som galeas, däcket försett med kajutpåbyggnad. Enligt mätebref utfärdadt i Kotka den 21 maj 1883 är fartyget uppmätt enligt reg. I och mäter 18,56 meter i längd, 5,76 meter i bredd samt 1,96 meter djup i rummet, bruttodräktigheten är 114,8 kub. meter, motsvarande 38,68 registerton. Nettotonnaget motsvarar det utrymme som är avsett för last. Registerton är ett rymdmått som motsvarar 100 eng. Kubikfot eller 2,83 kubikmeter. Fram till 1879 beräknades fartygens storlek enligt lästetal. En läst motsvarade ca 2.45 kg

Den noggranna beskrivningen ovan ger besked om storleken på de allt allmännare tvåmastade galeaserna. De hade en större lastkapacitet än de enmastade gaffelriggade jakterna, som vid den här tiden alltjämt var den vanligaste fartygstypen. Med skutorna fraktades främst brännved, sand och tegel, huvudsakligen till Helsingfors. Tidigare var det skärgårdsbönderna själva som skötte leveranserna med egna skutor, men senare övertogs transporterna i allt högre grad av andra skärgårdsbor. Emil Ruth är ett bra exempel på detta.

Vårvintern 1894 sålde de två kompanjonerna Rakkaus åt skutskepparen Johan Gustaf Forsblom i Renum. Emil Ruth hade hösten därförinnan köpt jakten Rosa, som han som ensam redare seglade med under fem säsonger. Eftersom det var en jakt var skutan mindre. Längd och bredd uppges i fot, 53,4 respektive 19,2 fot. Bruttodräktigheten var 3.432 kubikfot motsvarande 31,72 registerton. Segelskutorna var för övrigt helt beroende av rådande vindförhållanden. Resorna kunde t.o.m. Ta veckor i anspråk om vindarna var särskilt nyckfulla. En närmare beskrivning över seglationen finns i tab.4.

Under åren hade fem barn fötts i familjen Ruth, sonen Axel ett knappt år efter bröllopet, dottern Sigrid sommaren 1886, tvillingarna Ingrid och Aina våren 1889 (Aina dog emellertid i rödsot som tvååring) och slutligen sonen Uno hösten 1896. Vardera sönerna kom också de att bli skutskeppare om än de sedermera försörjde sig inom andra yrken.

Skutan Rosa sålde Emil till Åboland hösten 1897, för att en månad senare anskaffa ett nytt fartyg – jakten Hajen som var en produkt av skeppsbyggnadskonsten i den egna socknen. Byggmästaren hette Jonas Michelsson, erkänd skutbyggare i Bengtsby på Emsalö. Hajen hade inregistrerats 1894. Emil och hans besättning seglade med Hajen fram till hösten 1905 då han sålde skutan åt skepparen Frans Holmström i Sibbo. Hajen ersattes med galeasen Sovinto, nu med sonen Axel som halvpartsredare.

Strax efter sekelskiftet flyttade Emil Ruth av allt att döma med sin familj från Tirmo bysamhälle ned till stranden av Sunisund. Han hade fått en arrendetomt från Markusas och hit flyttades bostadshus och en del andra byggnader. Möjligen var det samma hus som hans far, sockenskomakaren bott i. Han avled ju hösten 1899.

Så värst länge fick inte Emil leva på det nya stället vid det natursköna sundet där farleden låg alldeles intill. Han drabbades av magkräfta och dog midsommartiden 1910, strax innan han skulle ha fyllt 55 år. Bouppteckningen ger närmare besked om byggnadsbeståndet ifråga. Den upptar boningsbyggnad å arrendemark. Bagarstuga med kammare, badstuga och vidare boda, fähus o. Lada under ett tak. Dessutom fanns ytterligare lada samt ett svinhus. Tillsammans värderades byggnaderna till 1.239 mark, medan det i kontanter fanns 8.750 mark i boet. Skulder hade Emil Ruth inte, däremot fordringar på drygt 1.000 mark.

Även skepparfamiljen hade husdjur som bidrog till försörjningen – 1 st ko Kreatur, värderad till 35 mark samt 3 st höns och ½ del i svin. Att hustrun Charlotta vid sidan av familjen inte bara skötte djuren, vittnar de upptagna handarbetsattiraljerna om – vävstol, spinnrock, nystfot och härfvel. Från den detaljerade bouppteckningen kan vidare nämnas ökstock och några nät. Givetvis är skutan upptagen bland dödsboets tillgångar – ½ del i Jakten ”Soventa”. Möjligen kallade man skutan så. I skeppsregistret heter den i alla fall Sovinto. Värdet uppges till 300 mark. Boets totala behållning var 11.112 mark och 44 penni.

Charlotta Ruth levde ända till år 1938. På senare år vistades hon hos barnen i Kalax och Tarkis. Emil och Charlotta Ruths barn (IV a-e) och övriga ättlingar:”

Jag hade nog behövt något att hålla i

något innan jag dör

finns så många saker jag hade velat göra

innan jag dör

så många grejer jag ångrar

innan jag dör

jag kunde önska bara

att man inte dog

att man bara fortsatte

och fortsatte leva

men livet ser ju inte ut så

man kan bara se hur livet blev

på sin dödsbädd och kanske ångra

men aldrig ändra något…